Ljus i fickan
En ficklampa var något märkvärdigt för en liten pojke som växte upp i samma veva som jag. De vanligaste var små platta, rektangulära plåtaskar med ett eller annat arrangemang för en lampa bakom ett glas i ena änden. Man tände och sänkte med en knapp upptill. Det fanns en något militariserad variant med ett arrangemang som gjorde att man kunde skifta mellan vitt, rött och grönt ljus. Storleken på pjäsen bestämdes av storleken på det platta batteriet med två fjädrande mässingsflärpar på ena kortsidan. Om man satte tungan emot dem kunde man känna elektriciteten sticka i munnen. Då visste man att lampan skulle lysa.
Det gjorde den om än med högst måttlig och snabbt avtagande intensitet. Man kunde lysa sig vid förflyttning på en mörk stig eller när man grävde mask att agna ett eller annat med. Men man fick hålla farten uppe, vad det än var man tog sig för i ficklampans sken. Ljuset falnade nämligen snabbt och det dog i allmänhet fullständigt i det ögonblick man verkligen behövde det. I minnet är min barndoms ficklampor ofta ohjlpligt döda ting, snabbt rävröda av rost och förfall.
Jag kan tänka på hur de står sig - eller snarare inte står sig - i jämförelse med dagens ambulerande ljuskällor. På sitt sätt vittnar de märkvärdigt tydligt om teknikens utveckling under min livstid. En modern ficklampa är ett litet underverk av formgivning och effektivitet jämfört med plåtasken jag minns från dåförtiden. Egentligen är det specifikt batteritekniken som galopperat. I stället för de primitiva ackumulatorerna som lagrade el och skapade ljus när det begav sig hanterar man nu miniatyriserade batterier med mångdubbelt utökad kapacitet. Och plåten som rostade när det begav sig är nu ersatt av gjuten aluminium, icke sällan formgiven som attiraljer som skickas ut i rymden.
Jag blir beständigt imponerad och storartat förtjust i de moderna ficklampornas design. Och jag köper bra mycket oftare än jag behöver nya varianter att medföra när mörkret faller på.
Att också de moderna leksakerna tenderar att slockna när de som bäst behövs bortser jag så gärna ifrån.
./.
