Olika bad
Blogg20140727
Som alla andra människor badar jag denna sommar. Jag bor vid en liten sjö med klart och silkigt vatten. Jag har en brygga som ser ut som ett plocke-pinn men som man ändå kan gå ut en bit på. Jag gör det var morgon, låter ett lite sunkigt täckelse falla och kliver ner på en stege och flyter ut i stillheten.
Det är mycket tyst. Vattnet är svalt men inte kallt; det är det som är själva poängen, som gör att jag alls badar. Ibland drar en blek vind över den öppna fjärden och det viskar i vassbandet.
Jag tänker på badare jag mött, på envisa långdistansplaskare i Eriksdalsbadet eller värdiga damer som simmar upprätt varhelst. Och alla skrikande barn som sjösätter sig vid all världens stränder, alltid vissa om att frilutftsbad till sist är den verkligt sanna sysselsättningen för ungar.
Men jag kan också minnas de shiitiska kvinnorna som badade i Kyrkviken vid en by på kusten i södra Libanon för länge sen. Det var Staffan Heimersson som döpte den lilla inbuktningen till kyrkviken helt enkelt för att det fanns en förfallen kyrka på strandbrinken. Jag vet inte om den finns kvar eller om några dåraktiga renlevnadsmän vält den över ända, såsom en sentida tradition sägs bjuda. Och jag undrar om shiitiska kvinnor badar offentligen här än idag. Då satt de i sina stora svarta tältsärkar i strandvattnet och lät de loja vågorna skölja över sina ben. De talade om ditt och datt - tror jag - och höll efter allehanda små barn och vattenmeloner som flöt omkring för att kylas. Det var innan den stora och eviga ofreden brutit ut i det lilla landet och det luktade torrt av terpentin från pinjeskogen som klättrade på bergen ovanför det disiga blå havet.
Jag erinrar mig också en liten grupp tonårsflickor som stod ute i vattnet vid en sandig, ångande exotisk strand på Samoa, ja paradisets Samoa på andra sidan världen. De flinttrade och glittrade och drack öl ur medhavda flaskor. De rökte alla och ropade efter mig att komma i jag också vilket jag inte dristade mig.
Sådär svävar jag i sommarsjön under granskogens låga horisonter och tänker på bilder jag kunnat göra mig i livet. Och blir på en gång svalkad och litet ren.
Tids nog kommer november.
./.
Som alla andra människor badar jag denna sommar. Jag bor vid en liten sjö med klart och silkigt vatten. Jag har en brygga som ser ut som ett plocke-pinn men som man ändå kan gå ut en bit på. Jag gör det var morgon, låter ett lite sunkigt täckelse falla och kliver ner på en stege och flyter ut i stillheten.
Det är mycket tyst. Vattnet är svalt men inte kallt; det är det som är själva poängen, som gör att jag alls badar. Ibland drar en blek vind över den öppna fjärden och det viskar i vassbandet.
Jag tänker på badare jag mött, på envisa långdistansplaskare i Eriksdalsbadet eller värdiga damer som simmar upprätt varhelst. Och alla skrikande barn som sjösätter sig vid all världens stränder, alltid vissa om att frilutftsbad till sist är den verkligt sanna sysselsättningen för ungar.
Men jag kan också minnas de shiitiska kvinnorna som badade i Kyrkviken vid en by på kusten i södra Libanon för länge sen. Det var Staffan Heimersson som döpte den lilla inbuktningen till kyrkviken helt enkelt för att det fanns en förfallen kyrka på strandbrinken. Jag vet inte om den finns kvar eller om några dåraktiga renlevnadsmän vält den över ända, såsom en sentida tradition sägs bjuda. Och jag undrar om shiitiska kvinnor badar offentligen här än idag. Då satt de i sina stora svarta tältsärkar i strandvattnet och lät de loja vågorna skölja över sina ben. De talade om ditt och datt - tror jag - och höll efter allehanda små barn och vattenmeloner som flöt omkring för att kylas. Det var innan den stora och eviga ofreden brutit ut i det lilla landet och det luktade torrt av terpentin från pinjeskogen som klättrade på bergen ovanför det disiga blå havet.
Jag erinrar mig också en liten grupp tonårsflickor som stod ute i vattnet vid en sandig, ångande exotisk strand på Samoa, ja paradisets Samoa på andra sidan världen. De flinttrade och glittrade och drack öl ur medhavda flaskor. De rökte alla och ropade efter mig att komma i jag också vilket jag inte dristade mig.
Sådär svävar jag i sommarsjön under granskogens låga horisonter och tänker på bilder jag kunnat göra mig i livet. Och blir på en gång svalkad och litet ren.
Tids nog kommer november.
./.
