Inte jag.
Inte jag.
Jag läser en artikel om manligheten. Eller föralldel, om manligheterna. För det finns ett antal, inser jag. Samt gläder jag mig i sammanhanget eftersom jag med ålderns rätt klivit av det race som män och gossar har att ställa upp i numera. En man ska se ut som en flicka och bära knytblus i ena vändan och se ut som skogshuggare i den andra. Samt ska han raka hela sin lekamen innan han vågar sig ut på stan och hälla väldoftande tinkturer innanför linnet och gud vet vad.
Jag har glömt hur det var men jag tror att det var en smula knöligt med könsrollerna och hemhörigheten redan på min tid och man gjorde bort sig beständigt. Men det fanns inte så mycket att välja på.
Jag går egentligen bet redan i redogörelsen för språkbruket. Man kan vara spornosexuell, förstås det. Och metrosexuell till nöds. Eller lumbersexuell om man har rutig skjorta och stickad luva. Man ska självklart kunna känna sig hemma i varje gränsland och utsända signaler till medmänniskor av allehanda kön och läggning. Jag kan omfatta ambitionerna men det är också förvirrande för en man som lämnat sina bästa år bakom sig och som en gång lärde sig att valmöjligheterna egentligen var få och fysiska. Kalsonger var skämmigt, inte tal om annat. Nu ligger unga män och spinner i vackert mönstrade, korta benkläder av y-frontsmodell hur som helst och man försäkrar mig i bildtexterna att de är sexiga och attraktiva.
Det var aldrig jag, varken i kallingar eller badbrallor. Det är klart att jag blev som jag blev också. Jag och alla andra som växte upp då, i forntiden.
Sen kan jag tycka att en de attribut är f ö r fåniga. Timmerhuggarsexuella unga män rekommenderas exempelvis att bära med sig en liten käck handyxa innan han går på kalas. Jag kan se olika komplikationer som kan gestalta sig redan i entrén på en och annan nattklubb och jag kan undra i förbigående vem som ska bli gå igång vid anblicken av den sortens accessoarer.
Men jag läser rätt fascinerad ändå men utan att egentligen begripa så mycket. Jag är glad att jag är utstraffad. Och jag nöjer mig med Konsums blåvita duschkräm en gång om dan och jag minns mycket tydligt mina skägg för länge sen. Och hur de kliade.
Det var inte värt det.
,/.
./.
