matslundegard.blogg.se

  Som alla andra läser jag om Isis, den nyaste brutala milisen i Mellanöstern. Jag ser på teve bilderna på massavrättningarna i norra Irak och jag hör rapporterna om det fundamentalistiska raseriet. Jag hör också om de vidlyftiga framtidsvisionerna som dess talesmän består omvärlden. Man talar om ett kalifat. Alldeles strax ska man organisera ett furstendöme av förmedeltida snitt med sharialagar och drakoniska straffsatser för brott som vi i Europa kan klassa som beskedliga.

   Vi förfasar oss i tillämpliga delar. Politiska tänkare talar om spridningsriskerna. Det handlar inte längre bara om Iraks territoriella integritet, som vi lärt oss att det heter. Också grannländerna hotas. På sikt äventyras stabiliteten i hela regionen…

   Då tänker jag på första världskriget. Jag gör det för att det är så dags, det är ju precis hundra år sedan skotten i Sarajevo och allt vad de förde med sig, barbariet och ödeläggelsen. I utkanten av den historien påverkades också Mellanöstern även om det begreppet inte fanns. Öknarna fanns och bergen och de långsamma floderna. Och människorna fanns, araber och kurder och palestinier och judar och armenier och många andra etniska grupper och religiösa. De levde alla i en sömnig, dömd entitet.

   I kaoset efter kriget i Europa och vilsenhet hos de allra flesta som bodde och levde i Levanten organiserade sig nya krafter, nya aktörer. Det uppstod nya statsbildningar på ruinerna efter den gamla ordningen. En del, de gamla kolonialmakterna exempelvis rörde sig snabbt och beslutsamt och drog gränslinjer i öknarna. Man stampade kungadömen och emirat ur en miljö där inga gränser funnits, där klanerna levt i traditionell samverkan – och i eviga småkrig.

   Jag får för mig att jämföra nu med då. Jag får för mig att när man fruktar för omstörtande utveckling och hot i Isis spår så kan man erinra sig vad som skedde när det begav sig. En gammal ordning slogs sönder med hänsynslös maktpolitik. Fast då var det omdanare utifrån som skötte ruljansen – och skrev den förmildrande historien. Idag är det hemvanda härskaror som stormar fram över de grusiga öknarna. De strider under islams standar och vi förfasar oss.

   Ett enda är säkert. Mycket elände ska hända framgent och ingen, ingen kan säga hur Mellanöstern ska komma att te sig.

./.