Skymda bilder
Skymda bilder
Det var två dar före nyårsafton i en liten by i Bergslagen. Det var mörk kväll och dimma dessutom och jag kunde inte för mitt liv förstå varför nån avlossade ett ganska omfattande fyrverkeri där och då. Fyrverkerier är uppvisning av eldkonst, explosioner av mångfärgade gnistregn och raketer i stiliga banor i mörkret. Fyrverkerier kräver åskådare. De ska susa och hurra när raketer och eldbollar exploderar och lyfter. De ska imponeras och hoppas att festen aldrig ska ta slut. Fast det gör den ändå till sist och det blir tyst och mörkt och grå rök driver undan från plätten varifrån allt avlossades; tomhet och tystnad och en vag lukt av saknad.
Jag satt i en buss på väg mellan ingenstans och ett avlägset nån annanstans en bit längre bort i skogen. Vi hade stannat för att bida vid en hållplats och jag fick tid att fundera över hemliga fyrverkerier och osynliga uppvisningar. Vem tände på alla pjäserna och för vems skull? Vad var det man firade, vad var det man högtidlighöll borta i skogen? Vem var festföremål på årets näst sista dag?Var tidpunkten vald med elak omsorg eller som det föll sig och att det var en sinkadus att just ingen människa kunde se glammet och de gnistrande färgerna eftersom vädret omöjliggjorde alla utsikter, alla?
Så småningom for vi vidare, lämpligt fundersamma. Jag ville begripa vad jag sett men gav upp rätt snabbt. I stället kände jag i andanom igen mig. Jag mindes en bild från Marylands kust mot Atlanten för många herrans år sen. Det är ett flackt, färglöst landskap med oändliga sandstränder och stadig, salt blåst österifrån. Jag var där med mina barn som var små dåförtiden. Vi promenerade i den halkiga sanden. Det var tungt att gå och dimma dessutom, ett grått töcken som dämpade alla ljud och släckte alla utsikter. Här och var ägnade man sig åt att flyga drake. Unga män framför allt, stretade i motvinden för att hålla linor spända och drakarna svävande om än osynliga. Det var som det spöklika fyrverkeriet i Bergslagen i jåns. Det var obegripligt och en smula kusligt.
Hur ska annars minnen se ut?
./.
Det var två dar före nyårsafton i en liten by i Bergslagen. Det var mörk kväll och dimma dessutom och jag kunde inte för mitt liv förstå varför nån avlossade ett ganska omfattande fyrverkeri där och då. Fyrverkerier är uppvisning av eldkonst, explosioner av mångfärgade gnistregn och raketer i stiliga banor i mörkret. Fyrverkerier kräver åskådare. De ska susa och hurra när raketer och eldbollar exploderar och lyfter. De ska imponeras och hoppas att festen aldrig ska ta slut. Fast det gör den ändå till sist och det blir tyst och mörkt och grå rök driver undan från plätten varifrån allt avlossades; tomhet och tystnad och en vag lukt av saknad.
Jag satt i en buss på väg mellan ingenstans och ett avlägset nån annanstans en bit längre bort i skogen. Vi hade stannat för att bida vid en hållplats och jag fick tid att fundera över hemliga fyrverkerier och osynliga uppvisningar. Vem tände på alla pjäserna och för vems skull? Vad var det man firade, vad var det man högtidlighöll borta i skogen? Vem var festföremål på årets näst sista dag?Var tidpunkten vald med elak omsorg eller som det föll sig och att det var en sinkadus att just ingen människa kunde se glammet och de gnistrande färgerna eftersom vädret omöjliggjorde alla utsikter, alla?
Så småningom for vi vidare, lämpligt fundersamma. Jag ville begripa vad jag sett men gav upp rätt snabbt. I stället kände jag i andanom igen mig. Jag mindes en bild från Marylands kust mot Atlanten för många herrans år sen. Det är ett flackt, färglöst landskap med oändliga sandstränder och stadig, salt blåst österifrån. Jag var där med mina barn som var små dåförtiden. Vi promenerade i den halkiga sanden. Det var tungt att gå och dimma dessutom, ett grått töcken som dämpade alla ljud och släckte alla utsikter. Här och var ägnade man sig åt att flyga drake. Unga män framför allt, stretade i motvinden för att hålla linor spända och drakarna svävande om än osynliga. Det var som det spöklika fyrverkeriet i Bergslagen i jåns. Det var obegripligt och en smula kusligt.
Hur ska annars minnen se ut?
./.
