matslundegard.blogg.se

Njutning nära döden

Publicerad 2015-03-15 18:40:00 i Allmänt,



   


   Det var en gång i Beirut. Det var mycket länge sen. Beirut var ännu ganska obombat och liknade mest en turkisk småstad med hus med valmade tegeltak och en blygsam strandpromenad, en corniche som man kunde promenera på och i bakgrunden bergen och bortom dem Levanten med öknarna än längre bort och alla tänkbara äventyr. Mitt i stan fanns en souq, ett myller av krypin och gamla basarer och ett stort torg som ömsom kallades Kanon-torget, ömsom Martyr-torget. Det var ganska gulligt allt fast mitt i gulligheten mumlade konflikterna som så småningom skulle explodera för med mindre gick det inte med alla orättfärdigheter och förträngda raserier.
   Fast det är en annan historia. Eller fler, många fler.
   Nu mindes jag bara när jag blev rakad första gången, rakad på allvar, rakad med kniv. Det var just i Beirut för länge sen.
   Det var en sinkadus och litet på skoj att jag lockades att sitta ner i stolen på trottoaren. Barberaren var en lite sirlig man som i ett huj hade lindat in mitt ansikte i varma, fuktiga handdukar och alldeles strax, i nästa nu lagt an rakknivens isande egg mot min kind. Han talade franska med mig, barberarekonversation antar jag. Jag förstod inte mycket men jag kände hans ömma handlag och förnam doften av spritig väldoft. Det var en outsäglig njutning och för en bondsvensk på rymmen absolut nytt. Och oförglömligt.
   Jag tror inte att jag nånsin mer lät mig rakas i Beirut. Men det har hänt igen, på Odengatan en gång. Jag var på väg att söka ett jobb och fick för mig att jag borde fräschas upp. Det var en ung flicka som hanterade kniven den gången, en munter sort, just utbildad i hantverket. Jag undrade litet nervöst om jag borde vara nervös. Hon sa att, jo föralldel, en och annan näsa gick väl åt i hanteringen…
   Jag satt blickstill, till hälften oroad, till hälften klockrent trygg i den sinnliga njutningen jag kände igen.
   Jag fick jobbet.
   Och nu läser jag att riktiga män ska raka sig med kniv numera. Alla attiraljerna ska man köpa i luxuösa butiker och bara en kniv med någorlunda stuk kan kosta 2 300:-.
   Min invändning handlar inte om priset på en rakkniv. Pengar är ändå något världsligt. Det handlar om vem som gör vad i livet.
   Jag vill underkastelsen. Jag vill att en ömsint mördare med en rasande vass kniv tar sig an min skäggstubb.


./.
   
   
   
    

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela