Stackars Margot
Margot Wallström är inte min favoritminister. Jag har fått för mig att hon halkat omkring litet väl enkelt i den internationella tjänstemannasvängen med fruktansvärda ersättningar i åratal och udda resultat. Hennes engagemang i Postkodlotteriet kan inte vara något annat än ett snedköp i CV:n även om också det inbringade rejält med pengar för fru Wallström.
Med detta sagt vill jag icke desto mindre stötta henne i det rabalder hon hamnat i på sistone. Ja, då talar jag om de storpolitiska snäsningar hon utsatts för av Israel. I sak drabbar det inte henne utan Sverige som helhet men jag antar att hon känner den snåla blåsten som yr runt Arvfurstens palats. Och det är då inte enbart argt kritiska uttalanden från Jerusalem utan också en kör av inrikespolitiska svenska inlägg som riktas mot henne. Hon är okänslig och okunnig och heter det. Hon har på ett olämpligt sätt tagit sig rätten att kritisera Israel utan att ha förankrat sina uttalanden på lämpligt sätt.
Alltsammans emanerar från regeringens beslut att erkänna Palestina som självständig stat i höstas. Åtgärden klassades i Israel som en fientlig handling som bara skulle störa fredsprocessen. Och till följd av detta drog man in en inbjudan till Margot Wallström som skulle resa till Jerusalem och Ramallah för att diskutera fred och utveckling i regionen.
För egen del tror jag inte att fredsprocessen äventyras för så vitt jag begriper har det inte på mycket länge funnits någon fredsprocess värd namnet. Den har föralldel åberopats under många år men den har inte så länge jag kan minnas faktiskt lett någonstans. I stället har Israel på egen hand närmast ostört kört sin politiska process som innefattat jättelika utbyggnader av Jerusalems förorter och vägsystem på Västbanken som endast israeliska judar har rätt att använda sig av. Med mera maktfullkomliga utspel och aktioner som israelerna ägnat sig åt. Sakta men säkert har palestinska områden invaderats och bosättare har annekterat territorium så långt att alla inser att de områden som palestinierna kontrollerar aldrig skulle kunna formas till en stat. FN:s kartor över området ser ut som en leopardpäls och fläckarna som var tänkta att sys ihop till en palestinsk stat krymper alltjämt.
Då och då blir det kris i fredsförhandlingarna som uttrycket lyder. I själva verket har överläggningarna mellan parterna för länge sen förlorat all praktisk mening. Detta är känt av alla som följt utvecklingen på någorlunda nära håll men ingen låtsas om och så fortgår den faktiskt politiska utvecklingen i skymundan. En starkare part tar före sig. Det är djupt tragiskt och på sikt förmodligen utomordentligt farligt för alla inblandade.
Och så höjer Margot Wallström tonläget i marginalen. Och lokalt hamnar all orenlighet i fläkten. Och allt viktigt som skulle kunna tas upp till diskussion går bort och Israels småhandlare i administrationen får uttrycka sin oomkullrunkeliga arrogans.
För egen del blir jag bara trött och less. Jag har sett det ske så många gånger förut och utgångsläget efter varje ny kris och konfrontation har alltid förändrats till det sämre. Freden., den verklig freden är beständigt satt på undantag i Mellanöstern.
./.
